Plaståtervinning såg sin försiktiga början på 1990-talet, formades under 2000-talet och har nu nått ett skede där återvunna produkter kan betraktas som likvärdiga ersättningar för primära råmaterial. Som sådan utvecklas plaståtervinningen nu i högre takt än den relevanta lagstiftningen.
Van Werven spelar ofta en banbrytande och initierande roll när det gäller att forma plaståtervinningsindustrin. Baserat på vår mission försöker vi ge marknaden en mening. Vi är till exempel en aktiv supporter av olika initiativ som uppmuntrar återvinning av avfall och skapande av råmaterial genom lagstiftning och partnerskap. Med North Sea Resources Roundabout ekologiska avtal hjälpte vi till exempel till att inleda PVC-fallet. Vi är också aktiva deltagare i förbundet för mer och bättre återvinning, Green Deal NSRR, Green Deal ZES, det nationella avtalet för råmaterial och övergångsagendan för plast.
Avfalls- eller resursdiskussionen för plast
‘Van Werven siktar på att stimulera debatten för att erbjuda säkra lösningar för kvalitativ återvinning som möter industrins behov.’
Van Werven vill stimulera debatten kring frågor som rör slutna plastkretslopp och värna om sunda och säkra förfaranden för plaståtervinning som ett inspirerande exempel på slutna materialkretslopp.
Det är välkänt att plast är ett fantastiskt och oumbärligt råmaterial för ekonomin. Plast är extremt praktiskt, mångsidigt och estetiskt. Många produkter innehåller plastpolymerer och alla industrisektorer använder plast. Men det är inte allt. Plast är ett flöde som läcker ut i naturen i stor skala runt om i världen. Faktum är att den lilla mängd som återanvänds är alltför liten. Andelen plast som återvinns över hela världen är bara fjorton procent. I Europa är industrin och politiska beslutsfattare inställda på att förändra situationen.
Utmaning
Frågan dyker upp om plaståtervinning är avfall eller råmaterial ur ett regulatoriskt perspektiv. När kasserad plast är avfall och stränga avfallsbestämmelser är tillämpliga. Detta påverkar till exempel tillstånd för behandling, lagring och leverans. Om plaståtervinning, å andra sidan, är en produkt så måste det uppfylla kraven i den kemiska bestämmelsen REACH.
Enligt ramdirektivet om avfallshantering anges så kallade avfallshanteringsgränser (EoW) när vissa avfall upphör att vara avfall och erhåller status som produkt eller sekundärt råmaterial.
Syftet med EoW-kriterierna är att undvika förvirring kring avfallsdefinitionen och att förtydliga när vissa avfall som har genomgått återvinning upphör att vara avfall både för tillverkare och konsumenter.
Det skulle stimulera kvaliteten på marknaden och ge återvinningen en större rättssäkerhet och lika villkor genom att undanröja onödiga administrativa bördor. Samtidigt bör EoW-kriterierna ge en hög nivå av miljöskydd och miljömässiga och ekonomiska fördelar. En förutsättning här är att detta genomförs (så småningom) på europeisk nivå för att man korrekt ska kunna hantera den gränsöverskridande karaktären hos vissa avfallsflöden.
Kemisk bestämmelse REACH
I praktiken finns det ingen formell "slutavfallsstatus" på nationell eller europeisk nivå när det gäller plast. Men det återinförs på marknaden som råmaterial i produkter där det inte omfattas av avfallslagstiftningen, utan av Reach-lagstiftningen. Denna situation inträffade i praktiken och är nu normgivande i hela Europa. Men trycket ökar i detta sammanhang på grund av att avfallslagstiftningen stramats upp.
Van Werven anser att plaståtervinning är ett bra och allmänt accepterat exempel på att stänga kretsloppet med stor potential till uppskalning. Osäkerheter om inte bara EoW och REACH-påverkan utan även om effekterna av statusen som farligt avfall för äldre komponenter hotar kontinuiteten inom plaståtervinningen.
Van Werven siktar på att stimulera debatten för att erbjuda säkra lösningar för kvalitativ återvinning som möter industrins behov.
Offentligt-privat samarbete
Ett exempel är det nya initiativet "the North Sea Resources Roundabout”, ett offentligt-privat samarbete, där beslutsfattare, tillverkare och branschrepresentanter från Nederländerna, Frankrike, Flandern och Storbritannien försöker avlägsna kollektiva hinder som påverkar gränsöverskridande handel, transport och användningen av sekundära råvaror med hjälp av ett praktiskt fall. Van Werven och dess värdekedjepartner Wavin och Renewi undersöker tillsammans med politiker och brottsbekämpande myndigheter huruvida en nederländsk EoW-bedömning för PVC-återvinning också kan leda till en jämförbar status i de deltagande länderna, vilket skapar en mycket större likvärdig spelplan och marknad.